- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
69

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ned till fången. Han sof; hon rörde vid honom med sin kalla,
fuktiga hand, och då han vaknade och såg den vidriga skepnaden,
ryste han som för en ond syn. Hon drog sin knif, skar af
hans band och vinkade åt honom, att han skulle följa henne.

Han nämde heliga namn, gjorde korsets tecken, och då
skepnaden stod oförändrad, sade han med Bibelns ord:

— Säll är den, som låter sig vårda om den fattige; honom
skall herren hjelpa i den onda tiden! — Hvem är du?
Hvarifrån detta yttre af djuret och likväl full af barmhertighetens
gerning?

Paddskepnaden vinkade och förde honom bakom skyddande
förhängen genom en enslig gång ut till stallet och pekade på
en häst; han svängde sig upp på den, men äfven hon satte
sig upp framför och höll i djurets man. Fången förstod henne,
och i snabbt traf redo de en väg, som han aldrig skulle ha
hittat, ut till den öppna heden.

Han glömde hennes fula skepnad; han förnam, att herrens
nåd och barmhertighet verkade genom trollet; han bad fromma
böner och uppstämde heliga sånger; då darrade hon. Var det
bönens och sångens makt, som verkade här, eller var det
kölden mot morgonen, som snart skulle inbryta? Hvad var det
väl som hon förnam? Hon reste sig högt i vädret, ville stanna
hästen och hoppa af; men den kristne presten höll henne qvar
med hela sin styrka, sjöng högt en psalm, som om denna
mäktat lösa förtrollningen, som höll henne fången i den vidriga
grodskepnaden, och hästen sprängde vildare framåt, himmeln
blef röd, den första solstrålen bröt fram genom molnen, och
vid den klara ljusströmmen kom förvandlingen: hon var den
tinga skönheten med det demoniska, onda sinnet. Han höll den
skönaste unga qvinna i sina armar och förfärades deröfver,
hoppade ned från hästen och stannade den, i det han trodde
sig möta ett nytt, förderfligt trolleri; men ung Helga stod
också i det samma med ett språng på marken, den korta
barnklädningen nådde henne endast till knäet; hon ryckte den hvassa
knifven ur sitt bälte och störtade lös på den öfverraskade.

— Låt mig bara nå dig! ropade hon; låt mig bara nå dig,
och knifven skall sitta uti dig! Du är ju blek som hö! Träl!
Skägglöse!

Hon trängde in på honom; de brottades en svår kamp;
men det var som om en osynlig kraft gifvit den kristne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free