Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut sina armar emot dem, som om hon förstått det, och log i
tårar och många tankar.
Då lyfte sig med brusande vingslag och klapprande med
näbben alla storkarna till resan mot söder.
— Vi vänta inte på svanarna, sade storkmor; vilja de
följa med, må de komma. Vi kunna inte stanna qvar här,
tills bråckfåglarna resa. Det ligger ändå någonting vackert
uti att resa så här i familj, inte som bofinkar och
brushanar, der hanarne flyga för sig och honorna för sig; det är
rent ut sagdt inte anständigt. Och hvad är det för vingslag
svanarna göra?
— En hvar flyger på sitt sätt, sade storkfar; svanarna flyga
på sned, tranorna i trekant och bråckfåglarna i ormlinie.
— Tala inte om ormar, medan vi flyga här uppe! sade
storkmor; det ger bara ungarna lystnader, som inte kunna
tillfredsställas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
