Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika som två daggdroppar; de lutade sig fram öfver den bleke,
förtvinade gamle mannen, de kastade sitt långa hår tillbaka,
och i det liten Helga lutade sig ned öfver morfadern,
rodnade hans kinder, fingo hans ögon glans, kom det lif i de
stelnade lemmarna. Den gamle mannen reste sig upp frisk
och föryngrad; dotter och dotterdotter höllo honom i sina
armar, såsom till en glad morgonhelsning efter en lång, tung
dröm.
*
Och glädje rådde i hela huset och i storkboet med, men
der var det dock mest öfver den goda födan, öfver vimlet af
grodor; och medan de lärde i hast och helt lösligt
upptecknade historien om de båda prinsessorna och helsoblomman, som
var en stor händelse och välsignelse för hus och land,
berättade storkföräldrarna den på sitt vis och för sin familj, men
först då de alla voro mätta; förut hade de ju annat att göra
än höra på historier.
— Nu blir du då något! hviskade storkmor. Det är inte
möjligt annat.
— Åh, hvad skulle jag bli? sade storkfar; och hvad har
jag väl gjort? Ingenting!
— Du har gjort mer än alla de andra. Utan dig och
ungarna hade de båda prinsessorna aldrig återsett Egypten och
fått gubben frisk. Du blir något! Du får bestämdt
doktorsgraden, och våra ungar födas sedan med den, och så deras
ungar igen allt framgent. Du ser också alla redan ut som en
egyptisk doktor — i mina ögon.
De lärde och vise utvecklade grundtanken, såsom de kallade
det, som genomgick hela händelsen: »Kärlek föder lif». Den
förklarade de på olika sätt: Den varma solstrålen var
Egyptens prinsessa; hon steg ned till dykungen, och vid deras
möte sprang blomman fram —
— Jag kan inte så noga återgifva orden, sade storkfar, som
hade hört på från taket och skulle berätta derom i boet. Det
var så inveckladt, hvad de sade, det var så klokt, att de genast
fingo rang och skänker; sjelfve kocken fick ett stort
utmärkelsetecken — det var säkert för soppan.
— Och hvad fick du? frågade storkmor. De borde väl
inte glömma den vigtigaste, och det är du. De lärde ha i
hela saken bara låtit sladdran gå; men ditt kommer väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0087.html
