Sagor och berättelser / Del 2 / 92 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Snabblöparne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Jag fick första priset, sade haren; det måste väl finnas
rättvisa, då ens egen familj och goda vänner sitta till doms; men att
snigeln fick andra priset, anser jag nästan förnärmande för mig.

— Nej, försäkrade grindstolpen, som hade varit vitne vid
prisutdelningen; man måste äfven fästa afseende vid flit och
god vilja; så yttrades af flere aktningsvärda personer, och det
har äfven jag insett. Snigeln har visserligen behöft ett halft
år till att komma öfver dörrtröskeln, men han har brutit af
sig lårbenet i det hastverk, som detta likväl var för honom.
Han har lefvat endast och allenast för sin löpning, och han
löpte med hus. Allt detta är aktningsvärdt — och så fick han
andra priset.

Jag skulle då ha röstat för mig sjelf, om jag inte varit bland prisdomarne.

— Jag borde väl också ha kommit i åtanke, sade svalan;
snabbare än jag i flygt och vändning tror jag att ingen har
visat sig, och huru har jag inte varit omkring — vidt, vidt, vidt!

— Ja, det är er olycka, sade grindstolpen. Ni flackar
omkring för mycket. Ni skall alltid bort, ut ur landet, när
det börjar att frysa här; ni har ingen fosterlandskärlek. Ni
kan inte komma i åtanke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>