Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 88. Klockdjupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svingade och svängde, kunde jag ha krossat hans panna; han
satte sig tätt under mig och lekte med två pinnar, alldeles
som om de varit ett strängaspel, och han sjöng dervid: Nu
törs jag sjunga högt hvad jag annars ej vågar hviska, sjunga
om allt som gömmes bakom lås och bom; der är kallt och
vått, råttorna äta upp dem lefvande. Ingen vet något
derom, ingen hör något derom, inte heller nu, ty klockan ringer
så högt: Bing-bång! Bing-bång!
— Det var en kung,
de kallade honom Knud,
han böjde knä både för
biskop och munk, men när
han ansatte vendelborne
allt för hårdt med tunga
skatter och hårda ord,
grepo de till vapen och störar
och jagade bort honom, som
om han varit ett vildt djur;
han flydde in i kyrkan,
stängde port och dörr; den
våldsamma skaran låg
utanför, jag hörde det; både
skator och kråkor, och
kajorna med, blefvo skrämda
af skriket och skränet; de
flögo in i tornet och ut
igen, de sågo på mängden
der nedanför, de sågo också
in genom kyrkans fönster
och skreko högt om hvad
de sågo. Konung Knud låg
framför altaret och bad; hans bröder Erik och Benedikt stodo
som vakt med dragna svärd; men kungens tjenare, den
falske Blake, förrådde sin herre; der ute visste de hvar han
kunde träffas, och en slungade en sten genom rutan, och
kungen föll ned död. — Der hördes skri och rop från den
vilda hopen och från fåglarnas flock, och jag ropade med, jag
sjöng och jag ljöd: Bing-bång! Bing-bång!
 |
| Bing-bång! Bing-bång! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
