- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
132

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 92. Olle tornväktare - 93. Anna Lisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det sjette glaset, — ja, i det sitter Satan sjelf, en liten
välklädd, vältalig, intagande, högst angenäm man, som
fullkomligt förstår dig, ger dig rätt i allt, är ditt hela jag. Han
kommer med lykta för att följa dig hem till sig. Det fins
en gammal legend om helgonet, som skulle välja en af de
sju dödssynderna, och det valde, såsom det tyckte, den
minsta, dryckenskapen, och i den begick det alla de andra sex
synderna. Menniskan och djefvulen blanda blod med
hvarandra, det är det sjette glaset, och sedan gro alla onda frön
inom oss. Hvart och ett af dem spirar upp med samma kraft
som det bibliska senapskornet, växer till ett träd ut öfver
hela verlden, och ha de flesta då ej annat att vänta än att
komma in i smältugnen och gjutas om.

— Detta är glasens historia, sade Olle tornväktare, och den
kan återgifvas både med blanksmörja och med istersmörja.
Jag ger den med begge delarna.

Detta var det andra besöket hos Olle; vill du höra om flere,
så måste på besöken bli

        fortsättning.

*



93.

Anna Lisa.

Anna Lisa var som smultron och mjölk, ung och glad, fager att
skåda; tänderna glänste så hvita, ögonen så klara; foten var
lätt i dansen, och sinnet ännu lättare. Hvad blef väl följden
deraf? — »Den otäcka ungen!» — Ja, vacker var han icke; han
blef utlemnad till dikesgräfvarens hustru; Anna Lisa kom på
det grefliga slottet, satt i ett grant rum, klädd i siden och
sammet; icke en vindfläkt fick blåsa på henne, ingen säga ett
hårdt ord åt henne, ty det bekom henne illa, och det skulle
hon ej tåla. Hon ammade det grefliga barnet; det var fint som
en prins, vackert som en engel. Hur älskade hon ej detta
barn! Hennes eget, ja, det var i ett hem, dikesgräfvarens
hem, der icke grytan, men väl munnen kokade öfver, och
oftast var der ingen hemma; gossen grät, men hvad ingen hör,
det ingen rör; han grät sig i sömn, och i sömnen känner man
icke hunger och törst, sömnen är en så god uppfinning.
Under årens lopp — ja, allt efter som tiden går, skjuter ogräs
upp, säger man — sköt Anna Lisas gosse upp, och likväl hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free