Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 94. Barnjoller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och af sådana, hvilkas namn slutar på ’sen’, sade hon,
af sådana kan då aldrig i verlden bli någonting. Man skall
sätta armarna i sidan och hålla på långt afstånd ifrån sig de der
’-sen’, ’-sen’. Och så satte hon sina små vackra armar i sidan
med armbågarna rakt ut, för att visa huru man skulle bära
sig åt; och de små armarna voro så täcka. Ja, söt var hon!
Men grosshandlarens lilla dotter blef så ond; hennes far
hette Madsen, och det namnet, visste hon, slutar på ’sen’, och
så sade hon så stolt hon kunde:
— Men min pappa kan köpa för hundra kronor bröstsocker
och kasta ut det i högen. Kan din pappa det?
— Ja, men min pappa, sade en skriftställares lilla dotter,
kan sätta både din pappa och din pappa och alla pappor i
tidningen. Alla menniskor äro rädda för honom, säger mamma,
för det är min pappa, som regerar i tidningen.
Och dervid sträckte den lilla flickan på sig, som om hon
hade varit en riktig prinsessa, hvilken ju skall sträcka på sig.
Men utanför den halföppna dörren stod en fattig gosse och
tittade in genom springan. Den lille kunde icke ens få komma
in i rummet, så ringa var han. Han hade vändt spettet åt
köksan och nu fått lof att stå bakom dörren och titta in på
de granna barnen som roade sig, och det var fasligt mycket
för honom.
Den som ändå vore en af dem! tänkte han, och så hörde han
hvad som der sades; det var verkligen att bli mycket
missmodig öfver. Icke ett öre hade föräldrarna der hemma att
lägga på kistbottnen, och icke hade de råd att hålla en tidning,
än mindre kunde de skrifva den, och så kom nu det allra
värsta till: hans fars namn, och således äfven hans namn,
slutade precis på »sen» — honom kunde det då aldrig i verlden
bli någonting af. Det var så sorgligt; men född var han,
tyckte han, riktigt född, det var icke möjligt annat.
Se, det var den aftonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
