Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 106. Hvad far gör, det är alltid det rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på dragkistan, tills det sprack. Det är alltid en rikedom!
sa’ mor; här kunde hon få se på rikedom! Ja, jag skulle
unna henne det.
— Ja, hvad ger ni? frågade karlen.
— Ger? Jag ger min höna i byte. Och så gaf han hönan
i byte, fick äplena och gick in i krogrummet, ända fram till
disken. Sin säck med äplena stälde han mot kakelugnen, och
i den var eld, det tänkte han icke på. Många främmande
voro här i rummet, hästhandlare, oxhandlare och två
engelsmän, och de äro så rika, att deras fickor brista af guldpengar;
vad hålla de, nu skall du få höra.
— Susss! Susss! Hvad var det för ett ljud vid kakelugnen?
Äplena började stekas.
— Hvad är det? Ja, det fingo de då snart veta, och hela
historien om hästen, som var bortbytt mot kon och ända ned
till de ruttna äplena.
— Nå, nu får du snubbor af mor, när du kommer hem!
sade engelsmännen. Det blir ord och inga visor, det!
— Jag får en puss och inte snubbor, sade bonden. Mor
skall säga: Hvad far gör, det är det rätta!
— Ska’ vi slå vad? sade de. Guldmynt tunnvis! Hundra
skålpund är ett skeppund!
— Det är tillräckligt att ge skäppan full, sade bonden; jag
kan blott sätta upp skäppan full med äplen och mig sjelf och
mor med, men det är då mer än struket mål, det är
rågadt mål.
— Topp! Topp! sade de, och så var vadet ingånget.
Krögarens vagn kom fram, engelsmännen kommo upp, bonden
kom upp, de ruttna äplena kommo upp, och så kommo de till
bondens stuga.
— Go’ afton, mor!
— Tack, far!
— Nu har jag gjort byte.
— Ja, du förstår dig på det, sade hustrun, tog honom om
lifvet och glömde både säck och främmande.
— Jag har bytt bort hästen mot en ko.
— Gud ske lof för mjölken! sade hustrun. Nu kunna vi
få mjölkmat, smör och ost på bordet. Det var ett präktigt
byte!
— Ja, men kon bytte jag åter bort mot ett får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
