Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 109. Det nya århundradets sånggudinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»odödliga», som nutidspoeterne skrifva, mahända i framtiden
endast existerar såsom de med kol ritade inskrifterna på
fängelsemurarna, sedda och lästa af en och annan nyfiken!
Poesien måste taga ett tag med, åtminstone gifva
förladdning i partistriderna, der blod eller bläck flyter.
Detta är ett ensidigt tal, säger mången; poesien är icke
glömd i vår tid.
Nej, det gifves ännu menniskor, som på sin »frimåndag»
känna behof af poesien och då helt visst, när de känna denna
andliga sugning i sina respektive ädlare delar, skicka till
boklådan och köpa för hela tjugufem öre poesi, den bäst
rekommenderade. Några låta sig väl nöja med den, som de kunna
få på köpet, eller äro belåtna med att läsa en bit på
struten från kryddboden; den är billigare, och på billigheten
måste man i vår brådskande tid fästa afseende. Behofvet af
hvad vi ha fins, och det är nog. Framtidspoesi, liksom
framtidsmusik, hör till donquixotiaderna; att tala om den är som
att tala om upptäcktsresor i Uranus.
Tiden är för kort och dyrbar för fantasilekar, och hvad
är, om vi en gång skola tala riktigt förståndigt, hvad är
väl poesi? Dessa klingande utgjutelser af känslor och tankar,
de äro endast nervernas svängningar och rörelser. All
hänförelse, glädje, smärta, till och med det materiela sträfvandet
är, säga oss de lärde, nervsvängningar. Vi äro en och hvar
— ett strängaspel.
Men hvilken griper i dessa strängar? Hvilken får dem att
svänga och dallra? Anden, den osynliga gudomens ande, som
låter sin rörelse, sin stämning klinga genom dem, och den
förstås af de andra strängaspelen, så att de dervid klinga i
sammansmältande toner och i motsatsens starka dissonanser.
Så var det, så förblir det i den stora mensklighetens
framåtskridande i frihetsmedvetande.
Hvarje århundrade, hvarje årtusende kan man äfven säga,
har sitt storhetsuttryck i poesien; född i den afslutande
tidrymden, träder den fram och herskar i den nya, kommande
tidrymden.
Midt i vår bråda, maskinbrusande tid är hon sålunda redan
född, hon, det nya århundradets sånggudinna. Vi sända
henne vår helsning. Må hon höra den eller en gång läsa
den, kanske bland de kolinskrifter, om hvilka vi nyss talade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
