Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 109. Det nya århundradets sånggudinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högborna; akademiskt bildade emigrantdottern med de gyllene
rococominnena. Det nya århundradets sånggudinna har blod
och själ uti sig af dem båda.
Härliga faddergåfvor lades på hennes vagga. I mängd ligga
der strödda, som bonbons, naturens dolda gåtor med
upplösning, ur dykarklockan skakades underbara smycken från
hafvets djup. Himmelskartan, denna upphängda Stilla ocean med
sina myriader öar, hvar för sig en verld, lades i aftryck
som vaggtäcke. Solen målar taflor åt henne, fotografien måste
gifva henne leksaker.
Hennes amma har sjungit för henne ur Eyvindr
Skaldaspillir och Firdusi, ur minnesångarne och ur det Heine i
ungdomlig ysterhet sjöng ur sin verkliga skaldesjäl. Mycket, allt
för mycket har hennes amma berättat henne; hon känner Edda,
den gamla urmormors mors fasaväckande sagor, der
förbannelserna susa med blodiga vingar. Hela orientens Tusen och
en natt har hon hört på en fjerdedels timme.
Det nya århundradets sånggudinna är ännu ett barn, men
hon har sprungit upp ur vaggan; hon är full af vilja, utan
att veta hvad hon vill.
Ännu leker hon i sin stora barnkammare, der det fins fullt
upp med konstskatter och rococo. Den grekiska tragedien och
det romerska lustspelet stå der, mejslade i marmor; nationernas
folkvisor hänga som torkade växter på väggen; en kyss på
dem, och de svälla fram i friskhet och doft. Hon är
ombrusad i eviga ackord af Beethovens, Glucks, Mozarts och alla de
stora mästarnes tankar i toner. På bokhyllan äro undanstälda
så många, som på sin tid voro odödliga, och här är godt om
rum för många andra, hvilkas namn vi höra klinga genom
odödlighetens telegraftråd, men, som dö med telegrammet.
Förskräckligt mycket har hon läst, allt för mycket; hon är
ju född i vår tid; fasligt mycket måste glömmas igen, och
sånggudinnan skall förstå att glömma.
Hon tänker icke på sin sång, som skall lefva in i ett nytt
årtusende, liksom Moses’ dikter lefva och Bidpais guldkrönta
fabel om räfvens list och lycka. Hon tänker icke på sin
sändning, sin gryende framtid; hon leker ännu, under nationers
strid, som skakar luften, hvilken bildar klangfigurer af
skrifpennor och kanoner, kors och tvärs, runor, som äro svåra att
tyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
