Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 3. Farbror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att trycka af; då tog gemsen ett språng, farbror sköt, och
djuret träffades af den dödande kulan, men killingen for af, som
om den under ett helt lif varit öfvad och pröfvad i flykt och
fara. Den ofantliga fågeln tog en annan riktning, skrämd af
knallen; farbrodern visste intet om sin fara, förr än han fick
höra den af Rudy.
Medan de nu vid bästa lynne gingo på hemvägen och
farbrodern hvisslade en visa från sina pojkår, hördes plötsligt ett
egendomligt ljud icke långt derifrån; de sågo åt sidorna, de
sågo uppåt, och der i höjden, på den sluttande fjällafsatsen,
lyfte sig snötäcket; det böljade, såsom då vinden far in under
ett utbredt stycke lärft. Våghöjderna bräcktes, som om det
varit marmorskifvor som brustit, och löste upp sig i
skummande, forsande vatten, dånande som ett dämpadt åskdunder;
det var en lavin som störtade ned, icke öfver Rudy och
farbrodern, men nära, allt för nära intill dem.
![]() |
Den första fasans stund han hade känt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>