Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 11. Kusinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som piskadt såpvatten. Denna dref icke qvarnen, det gjorde
deremot en mindre ström, som på andra sidan floden störtade
ned från klippan och genom ett muradt hvalf under vägen genom
sin kraft och fart lyfte sig och rann så i en stängd
bjelkbassin, en bred ränna, fram öfver den forsande floden och
dref det stora qvarnhjulet. Rännan var så rik på vatten,
att den strömmade öfver och erbjöd sålunda en våt, slipprig
väg för den, som det kunde falla in att här hinna fortare
öfver till qvarnen,
och det infallet
hade en ung man,
engelsmannen; hvitklädd som en
mjölnardräng klättrade
han der i
aftonstunden, ledd af ljuset,
som lyste ut från
Babettes kammare.
Klättra hade han
icke lärt sig, och
så när hade han
kommit på
hufvudet i strömmen, men
slapp med våta
ärmar och nedstänkta
byxor; våt och
nedsmutsad kom han
fram under Babettes
fönster, der han
klättrade upp i den
gamla linden och
der härmade ugglan; någon annan fågels sång kunde han
icke härma. Babette hörde det och tittade fram genom de
tunna gardinerna; men då hon såg den hvite mannen och nog
förstod hvem det var, slog hennes lilla hjerta af förskräckelse,
men äfven af vrede. Hon släckte i hast ljuset, kände efter
om alla fönsterhakarna sutto på, och så lät hon honom tuta
och tjuta.
 |
| Ledd af ljuset, som lyste ut från Babettes kammare. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
