Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 127. Portvaktens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dominon och skref kungliga bokstäfver i handen; dessa förnekades,
men en fingervisning gafs:
— Sadelns devis! En som herr generalen icke känner.
— Men då känner jag er ju, sade generalen. Ni har skickat
mig sadeln.
Dominon lyfte handen och försvann bland de andra.
— Hvilken är den svarta dominon, som du dansade med,
Emilie? frågade generalskan.
— Jag frågade inte om hans namn, svarade hon.
— Derför att du visste det. Det är professorn. Er
skyddling, herr grefve, är här, fortfor hon, vändande sig till
grefven, som stod strax invid. Svart domino med akasieblomma.
— Mycket möjligt, min nådiga, svarade han. Men en af
prinsarne är för öfrigt också kostymerad på samma sätt.
— Jag känner igen handtryckningen, sade generalen. Af
prinsen har jag fått sadeln. Jag är så säker på min sak, att
jag kan bjuda honom till vårt bord.
— Gör det! Är det prinsen, kommer han säkert, sade grefven.
— Och är det den andre, så kommer han inte, sade
generalen och närmade sig den svarta dominon, som just nu stod
och talade med kungen. Generalen framförde en synnerligt
vördsam bjudning, att de måtte få lära känna hvarandra;
generalen log så säker i sin visshet om hvilken han bjöd;
han talade högt och ljudligt.
Dominon lyfte sin mask; det var Georg.
— Upprepar herr generalen bjudningen? frågade han.
Generalen blef helt visst en tum högre, fick en fastare
hållning, tog två steg tillbaka och ett steg fram som till en
menuett, och det var allvar och uttryck, så mycket som kunde
läggas af generalen i generalens fina ansigte.
— Jag tager aldrig mitt ord tillbaka; professorn är bjuden.
Och han bugade sig med en blick åt kungen, som säkerligen
kunde ha hört alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
