Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 128. Flyttningsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läser jag en god bok, en historisk skrift, måste jag alltid
till slut tänka mig, när den person, om hvilken jag läser, kom
i Dödens omnibus, tänka på hvilken af hans gerningar Döden
tog ut ur sparbanken åt honom, hvilken tärpenning han fick
med sig in i evighetslandet. Det var en gång en fransk kung,
hans namn har jag glömt, namnet på det goda glömmes
stundom äfven af mig, men det lyser nog fram igen; det var en
kung, som under en hungersnöd blef sitt folks välgörare, och
folket reste honom en minnesvård af snö, med denna inskrift:
»Hastigare än denna smälter hjelpte du!» Jag kan tänka mig,
att Döden gaf honom, med hänsyn till minnesvården, en enda
snöflinga, som aldrig smälter, och att den flög som en hvit
fjäril öfver hans kungliga hufvud in i odödlighetslandet. Der
var nu också Louis den elfte, ja, honom kommer jag i håg
namnet på, det onda mins man alltid bra; ett drag af honom
kommer ofta i mina tankar, jag ville önska att man kunde
säga, att berättelsen vore osanning. Han lät afrätta sin
konnetabel, det kunde han, med rätt eller orätt; men konnetabelns
oskyldiga barn, det ena åtta år, det andra sju, lät han ställa
upp på samma afrättsplats för att bestänkas med faderns varma
blod, derpå föra dem till Bastillen och sätta dem i en jernbur,
der de inte ens fingo ett täcke att lägga öfver sig; och konung
Louis skickade hvar åttonde dag bödeln till dem och lät
draga ut en tand på hvartdera, för att de inte skulle ha det
allt för godt, och det äldsta sade: »Min mor skulle dö af sorg,
om hon visste, att min lille bror lider så mycket; drag derför
ut två tänder på mig och låt honom slippa!» Och bödeln fick
tårar i ögonen dervid, men kungens vilja var starkare än
tårarna, och hvar åttonde dag fördes på en silfvertallrik två
barntänder till kungen; han hade begärt dem, han fick dem.
De två tänderna tänker jag att Döden tog ut ur lifvets
sparbank åt kung Louis den elfte och gaf honom med sig på
resan till det stora odödlighetslandet; de flyga framför honom
som två eldflugor; de lysa, de bränna, de nypa honom, de
oskyldiga barntänderna.
Ja, det är en allvarsam färd, den der omnibusfärden på den
stora flyttningsdagen. Och när kommer den väl?
Det allvarsamma dervid är, att man hvarje dag, hvarje
timme, hvarje minut kan vänta omnibusen. Hvilken af våra
gerningar månne då Döden tager ut ur sparbanken och gifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
