- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
452

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 132. Gufars bilderbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvad hon är glad! Hon går på sammet; det är en
framtid i hennes tankar: det husliga lifvets lycka. Tätt invid henne
står hennes kunglige broder prins Kristiern med den dystra
blicken och det heta, sjudande blodet. Honom har
borgarfolket kär, han känner dess betryck, han har fattigmans framtid
i tankarna.

Gud allena råder för lyckan.

*



— Nu bläddra vi på i vår bilderbok, sade gufar. Skarpt
blåser vinden, sjunger om det skarpa svärd, om den tunga tid,
om ofreds tid.

Det är en iskall dag, det är midt i april. Hvarför skockar sig
mängden tillsammans utanför slottet framför den gamla
Toldboden, der kungaskeppet
ligger med segel och flagg?
I fönster och på tak är folk
att se. Det är sorg och
bedröfvelse, väntan och
ångest. De se åt slottet, der
förr var fackeldans i de
gyllne salar, men nu är så
tyst och tomt; de se åt det
utbygda fönstret, der kung
Kristiern så ofta såg ut
öfver Hofbroen och åt den
smala Hofbrostræde till sin
Duelil (Dyveke), den
holländska flickan, som han hemtade från Bergens stad. Luckorna
äro förskjutna. Mängden ser åt slottet, nu öppnas porten,
vindbron fälles. Der kommer kung Kristiern med sin trofasta
maka Elisabeth; hon vill ej lemna sin kunglige herre nu,
då han är i så svårt betryck.

illustration placeholder
Från land och rike.


Det var eld i hans blod, det var eld i hans tanke; han
ville bryta med den gamla tiden, bryta bondens ok, vara
borgaren god, stäcka vingarna på »de glupska hökar»; men de voro
honom för många. Han drager från land och rike för att der
ute vinna vänner och fränder för sig. Hans maka och trofasta
män följa med; hvart öga är vått nu i skilsmässans stund.

Det blandar sig röster i tidens sång, mot honom och för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free