Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 137. Hönsgretas familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svälde, den unge studenten satte sig med ansigtet mot den
friska vinden och föll i sömn, och det var just icke det
rådligaste.
Redan på tredje morgonen låg fartyget utanför Falster.
— Känner ni någon här på stället, hos hvilken jag kan taga
in mot litet pengar?, frågade Holberg kaptenen.
— Jag tror att ni gör bäst i att gå till färjgumman i
Borrehuset, sade han. Vill ni vara mycket artig, så heter
hon mor Sören Sörensen Möller. Men det kan hända, att
hon blir galen i hufvudet, om ni är allt för fin mot henne.
Mannen är arresterad för en missgerning, hon för sjelf
färjbåten, näfvar har hon.
Studenten tog sin ränsel och gick till färjhuset. Stugdörren
var icke läst, klinkan gick upp, och han trädde in i ett rum
med stengolf, der fållbänken med en stor skinndyna var det
mest betydande. En hvit höna med kycklingar var tjudrad
vid fållbänken och hade vickat omkull vattenfatet, så att
vattnet rann ut öfver golfvet. Inga menniskor voro här eller
i kammaren bredvid, blott en vagga med ett barn i.
Färjbåten kom tillbaka, det satt blott en i den, man eller qvinna
var icke lätt att säga. Personen hade en stor kavaj omkring
sig och en karpus, liksom en kråka, på hufvudet. Båten lade till.
Det var en qvinsperson, som kom och trädde in i rummet.
Hon såg rätt ansenlig ut, då hon rätade ut sin rygg; två
stolta ögon sutto under de svarta ögonbrynen. Det var mor
Sören, färjgumman; råkor, kråkor och kajor ville skrika ett
annat namn, som vi känna bättre till.
Butter såg hon ut, mycket tyckte hon väl icke om att tala,
men så mycket blef dock taladt och afgjordt, att studenten
ackorderade in sig på obestämd tid, medan det stod så illa
till i Kjöbenhavn.
Ut till färjhuset kom som oftast från den närbelägna staden
ett och annat par hederliga borgare. Dit kommo Frans
Knifsmed och Sivert Tullsnok; de drucko ett krus öl i
färjhuset och samspråkade med studenten; han var en skicklig
ung man, som kunde sin practica, såsom de kallade det; han
läste grekiska och latin och kände till lärda saker.
— Ju mindre man vet, dess mindre tryckes man deraf, sade
mor Sören.
— Ni får hålla strängt i, sade Holberg en dag, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
