Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 138. Hvad tisteln upplefde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungdomen tumlade om på gräsplanen och spelade krocket;
de gingo bland blommorna, och hvar och en bland de unga
flickorna plockade en blomma och satte den i knapphålet på
någon af ungherrarne; men den unga skotska fröken såg länge
rundt omkring sig, förkastade och förkastade; ingen af
blommorna tycktes falla henne i smaken; då tittade hon öfver
staketet, der ute stod den stora tistelbusken med sina rödblå,
storväxta blommor; hon såg dem, hon smålog och bad sonen
i huset att plocka henne en af dem.
— Det är Skotlands blomma, sade hon; den prunkar i
landets vapen, gif mig den!
Och han hemtade den vackraste och stack sina fingrar, som
om det varit den hvassaste törnrosbuske, den växte på.
Tistelblomman satte hon i den unge mannens knapphål, och
han kände sig högligen hedrad. Hvar och en af de andra
ungherrarne hade gerna gifvit sin praktblomma för att få bära
denna, gifven af den skotska frökens fina händer. Och kände
sig sonen i huset hedrad, hvad kände sig då icke tistelbusken!
Det var som om det gick dagg och solsken igenom den.
— Jag är något mera än jag tror, sade den inom sig. Mitt
egentliga hem är nog innanför staketet och icke utanför. Man
ställes underligt här i verlden! Men nu har jag då en af mina
öfver staketet och till och med i knapphål.
För hvarje knopp, som kom fram och utvecklade sig,
berättade han denna händelse, och många dagar förgingo icke,
innan tistelbusken hörde, icke af menniskor, icke af
fågelqvitter, utan af luften sjelf, som gömmer och återgifver ljud
vida omkring, ända från trädgårdens innersta gångar och
gårdens rum, der fönster och dörrar stodo öppna, att den unge
herrn, som fick tistelblomman af den fina skotska frökens hand,
nu hade fått handen och hjertat med. Det var ett vackert
par, ett godt parti.
— Det har jag fäst tillsammans, menade tistelbusken och
tänkte på blomman, den gaf till knapphålet. Hvarje blomma,
som kom fram, fick höra den händelsen.
— Jag blir visst inplanterad i trädgården, tänkte tisteln,
kanske satt i kruka, som klämmer; det är nog det allra
hederligaste.
Och tistelbusken tänkte så lifligt derpå, att han med full
öfvertygelse sade: Jag kommer i kruka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
