Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 151. Trädgårdsmästaren och herskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— De äro från er egen trädgård, sade frukthandlaren och
visade honom både äplen och päron, som han kände igen.
Åh, hvad han blef glad, trädgårdsmästaren! Han skyndade
sig till herskapet och berättade, att både äplona och päronen
voro från deras egen trädgård.
Detta kunde herskapet alldeles icke tro.
— Det är inte möjligt, Larsson. Kan ni skaffa skriftlig
försäkran från frukthandlaren?
Och det kunde han, skriftlig attest medförde han.
— Det var då märkvärdigt! sade herskapet.
Nu kommo hvarje dag på herskapets bord stora skålar med
dessa präktiga
äplen och
päron från deras
egen trädgård;
det skickades
skäpp- och
tunntals af
dessa frukter till
vänner i
staden och utom
staden, ja till
och med till
utlandet. Det
var ett riktigt
nöje! Dock
måste de tillägga,
att det ju
också varit två
märkvärdigt
goda somrar för
trädfrukterna; dessa hade öfver allt i landet lyckats bra.
Någon tid förflöt; herskapet spisade en gång middag vid
hofvet. Dagen derefter blef trädgårdsmästaren kallad till sitt
herskap. De hade vid taffeln fått meloner, så saftrika,
välsmakande från majestäternas drifhus.
— Ni måste gå till hofträdgårdsmästaren, gode Larsson, och
skaffa oss några kärnor af dessa kostliga meloner.
— Men hofträdgårdsmästaren har fått kärnorna från oss,
sade trädgårdsmästaren helt förnöjd.
 |
| Ni har smak, Larsson! sade herskapet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
