Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 153. Hvad gamla Johanna berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
153.
Hvad gamla Johanna berättade.
Vinden susar i det gamla pilträdet.
Det är, som om man hörde en sång; vinden sjunger den,
trädet berättar den. Förstår du den icke, så fråga gamla
Johanna i fattighuset; hon vet besked, hon är barnfödd här i
socknen.
För åratal tillbaka, då landsvägen ännu gick fram här, var
trädet redan stort och märkligt. Det stod, der det ännu står,
utanför skräddarens hvitmenade korsverkshus, tätt invid kärret,
som på den tiden var så stort, att kreaturen vattnades här
och att under varma sommarn de små bondgossarne sprungo
nakna omkring deri och plaskade i vattnet. Tätt inunder
trädet var af huggna stenar en milstolpe upprest; nu har den
fallit omkull, björnbärsrankor växa öfver den.
På andra sidan den rika bondgården lades den nya
landsvägen; den gamla blef åkerväg, kärret en puss, öfverväxt med
andmat; damp en groda ned, skildes det gröna åt, och man såg
det svarta vattnet; rundt omkring växte och växa kasdun,
vattenklöfver och gula vattenliljor.
Skräddarens hus blef gammalt och snedt, taket en drifbänk
för mossa och taklök; dufslaget föll sönder och staren bygde
der; svalorna hängde bo vid bo på husets gafvel och under
taket, alldeles som om här varit ett lyckans bo.
Så var här en gång; nu hade här blifvit ensligt och tyst.
Ensam och viljeslö lefde der inne »stackars Rasmus», såsom
de kallade honom; han var född här, han hade lekt här, han
hade sprungit öfver fält och hägnader, plaskat som liten i det
öppna kärret, klättrat upp i det gamla trädet.
Präktigt och härligt lyfte det sina stora grenar, såsom det
lyfter dem ännu, men stormen hade redan vridit litet på
stammen och tiden gifvit den en remna; nu ha väder och vind
lagt jord i remnan; der växer gräs och grönt, ja, ett litet
rönnbärsträd har der planterat sig sjelft.
När om våren svalorna kommo, flögo de omkring träd och
tak; de rappade och lappade sina gamla bon; stackars Rasmus
lät sitt bo stå och falla, som det ville; han hvarken rappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
