Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 154. Portnyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttersta vakthuset; då slog klockan tolf, porten smälde igen;
en hel hop menniskor stodo utestängda, och bland dessa
kammarrådets med piga, tekök och tom matkorg. Några stodo der
mycket förskräckta, andra förargade; hvar och en tog det på
sitt sätt. Hvad var att göra!
Lyckligtvis hade på den senaste tiden den bestämmelsen
vidtagits, att en af stadens portar, Nörreport, icke skulle stängas;
der kunde fotgängare slippa genom vakthuset in i staden.
Vägen var emellertid icke så kort, men vädret vackert,
himmeln klar med stjernor och stjernskott; grodorna qväkte i
diken och kärr. Sällskapet sjelft började sjunga, den ena visan
ofter den andra, men kammarrådet sjöng icke, såg icke heller
efter stjernorna, ja icke ens efter sina egna ben; han föll,
så lång han var, omkull invid dikeskanten; man kunde tro,
att han hade druckit för mycket, men det var icke punschen,
det var nyckeln, som slagit i hufvudet på honom och svängde
omkring der.
Slutligen hunno de fram till Nörrebros vakthus, sluppo
öfver bron och in i staden.
— Nu är jag glad igen! sade kammarrådinnan. Här är
vår port.
— Men hvar är portnyckeln! sade kammarrådet. Den var
icke i bakfickan, icke heller i sidofickan.
— Herre förbarmare! ropade kammarrådinnan. Har du inte
nyckeln? Den har du tappat under nyckelkonsterna med
baronen. Hur slippa vi nu in! Klocksträngen vet du är sönder
sedan i morse, brandvakten har inte nycklar till huset. Jo,
nu äro vi vackert ute!
Tjenstflickan började storgråta, kammarrådet var den ende,
som visade fattning.
— Vi måste slå in en ruta hos hökaren, få upp honom och
på det sättet slippa in, sade han.
Han slog in en ruta, han slog in två; Petersen! ropade han
och stack paraplykäppen in genom rutorna; då skrek dottern
till mannen i källarvåningen högt till der inne. Mannen i
källarvåningen slog upp boddörren med ropet: Brandvakt! och
innan han riktigt fått se kammarrådsfamiljen, känt igen den
och släpt in den, hvisslade brandvakten, och på nästa gata
svarade en annan brandvakt och hvisslade. Folk kom fram
till fönstren. — Hvar är elden lös? Hvar är oväsen å färde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
