- Project Runeberg -  Ernst Arbman och den jämtländska väckelsen på hans tid /
19

(1923) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Erik Hasselberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

tröskeln. Skrämseln medförde, att han sedan hela sitt liv
kom att lida av periodisk galenskap.

Spöket skulle ha varit -en dräng i grannskapet. Han
höll sig visligen undan, då räfsten ägde rum, och först många
år efteråt kom det i dagen vern som utfört det tanklösa
skämtet, som drängen företagit i samråd med skolpigan för
att en gång iför alla iå slut på spökhistorieberättandet och
det därav föranledda kvällsölet.

Stor var glädjen för Arbman och hans bröder, när
terminen var slut och de fingo resa hem, stor var den därför ock
redan när de på skolgården upptäckte drängen med den
välbekanta slädan, varmed de skulle återvända. Samtalet på
hemvägen rörde sig naturligtvis om hemmet och allt som
fanns där, husdjuren och särskilt hundarna ej att
förglömma.

Arbman var på den tiden livlig och glad som andra barn
vid hans ålder. Att han som varje normal skolpojke hade
sinne för lek och skämt och däri fann en hälsosam motvikt
mot läxpluggets tröttande -tyngd och skollivets gråa
’enformighet är otvivelaktigt. Men ett djupt allvar fanns ända
från den tidiga barndomen på hans väsens botten. Ja,
under den ofta leende ytan bodde en tungsinthet, som
utgjorde ett arv från modern och fått näring av de bittra sorger,
som fördystrat hennes liv och kastat sin mörka slagskugga
över hemmet.

Andra för den unge Arbman utmärkande drag voro dels
lidelsefull häftighet, dels samvetsöm pliktkänsla.

Den som lärde känna Arbman på ’hans äldre dagar mötte
hos honom ett imponerande lugn. Men bakom detta lugn
låg en oerhörd självövervinnelse. Ty i yngre dagar saknade
han i påfallande grad sinnets jämvikt. Mot all slags orätt,
■ej minst det som (tillfogades honom själv, upprördes han i
sitt innersta. Han råkade lätt i eld och lågor, och denna
omständighet lockade bröder och kamrater att retas med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcearbman/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free