Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tering med starka drycker vid själva kyrkan, från vilken
många återvände berusade. Betecknande för tidsförhållandena
äro de vid visitationerna till föräldrar och husbönder
framställda maningarna att avhålla barnen från njutandet
av starka drycker [1]). »Ack jag minnes med fasa» skriver
prosten P. WAGENIUS, »vad vi barn i det stycket» — i
fråga om grov ogudaktighet — »måste bevittna och lära oss. Då
brändes brännvin i alla gårdar, och huru ohyggligt var det
icke om måndagarna (de s. k. frimåndagarna), då det var
sed, att männen togo sig ledigt och gingo från gård till gård
för att hälsa på varandra, bjuda och låta sig bjudas på
brännvin. Det lättsinniga och grova tal, och skämt, som då
flödade, är skamligt att nämna, och man tog ingen hänsyn till
att barnen hörde på. Så djup var syndasömnen»[2]).
Råa voro alltså sederna på denna tid, och i supseden var
syndalivet likasom koncentrerat. Därför innebar och
brytningen med denna (sed brytning med syndalivet i det hela.
Härav betydelsen av väckelsetidens nykterhetspredikningar.
Religiöst betonade, som de voro, och med flammande nit
framförda, utgjorde de en lagförkunnelse, mäktig att bringa
själarna till insigt om syndatjänstens fördärvlighet och att
hos dem väcka de slumrande andliga behoven. Och de
vaknade behoven hänvisade dem till väckelsepredikanterna,
vilkas förkunnelse ju ej blott avsåg yttre nykterhet utan
själarnas frälsning från syndens skuld och herravälde,
var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
