Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och infunno sig så gott som överallt, där en väckelse
gått fram, i hopp att vinna ett lättfånget byte. De
bekymrade, de yrvakna, de frälsningssökande skrämdes med att
de ej uppfyllt Kristi bud att låta sig döpas. För de
förskräckta samvetena, för de blödiga och sorgs amma
framhölls omdopet som den väg, varpå de skulle komma till frid.
Vart Arbman kom, mötte han dessa hänsynslösa
sekterister på sin väg. Redan i Brunflo beredde de honom
bekymmer genom att draga på sin sida åtskilliga gamla kristna.
I Rätan gjorde de genom tvenne utskickade sitt bästa
för att värva anhängare. Genom trägen undervisning vid
de talrikt besökta husförhören och andra tillfällen sökte
Arbman befästa sina åhörare i den lutherska uppfattningen
om dopet och stålsätta dem emot de inkast, som gjordes
från baptistiskt håll.
Även vid väckelsen i Sunne på 1870-talet infunno sig
baptister. Unga predikanter besökte Arbman på hans ämbetsrum,
där de med stor suffisans sökte »upplysa» och undervisa
honom. Som exempel på det oförsynta sätt, varpå
de här uppträdde, må anföras, att de öppet angrepo Arbman
inför hans nattvardsbarn, då han hade dem samlade omkring
sig. Men Arbman var ej den som lät dem hållas, och han
blev dem ej svaret skyldig. Dessa representanter för en för
Vårt folklynne och våra historiska traditioner främmande
kristendomstyp voro för honom inkräktare, inför vilkas
erövringssyften och ansenliga kraftutveckling kyrkan ej borde
sitta stilla, förlamad och skräckslagen lik en fågel, tjusad
av en orm, än mindre kapitulera, utan rusta sig till försvar
för att bevara vad henne tillhörde. Hans samvete tillät
honom ej att för egen del tillämpa det bekväma låt-gå-system,
som gjorde en av socknarna i ett grannpastorat till deras
huvudtillhåll. Och han blev dem en hård motståndare,
för vilken själva baptisterna måste hysa respekt, helst de ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
