Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
i nattvardsskolan mottogo intryck för livet samt att deras
lärare av dem var hjärtligt avhållen och ett föremål för
tacksam hågkomst, därom fick jag sedan flera tillfällen
att övertyga mig.
Det själavårdande moment, som alltid bör ingå i
konfirmandundervisningen och utgör en oumbärlig beståndsdel
därav, framträdde i Arbmans undervisning mycket starkt.
Arbman hade en särskild gåva att vädja till barnens
samveten, till deras ädlare känslor, deras bättre jag; ban
sökte ’därigenom kväva i deras brodd de onda tendenser,
han hos dem spårade eller förutsatte. Han visade i sitt
förhållande till barnen, att han, utan att vara blind för deras
dåliga böjelser, trodde på de goda möjligheterna hos dem;
de mötte hos honom den kärlek, som hoppas allting, och
värmdes av den, så att hos mången av dem uppstod en
önskan, att de kunde motsvara vad han hoppades av dem, ja,
en blygsel inför tanken, att de skulle komma att svika hans
förväntningar. Stort tålamod ådagalade ban i sin
bandledning av de svagt begåvade. Hans jätt att umgås med barnen
var lugnt och behärskat. »En enda gång» berättade en av
hans forna konfirmander »såg jag honom häftig. Medan han
allvarligt och gripande talade om synderna mot sjätte budet,
såg han, medan han gick på golvet, en av gossarna draga på
munnen. Arbman stannade plötsligt, stampade i golvet och
sade, med eld i blicken och i en skarp ton, som verkade som
ett åskslag: »vad vågar du göra? Skratta inte åt synden,
pojke!» Det lättsinniga löjet dog på den bestraffades
läppar, och det vaknade nog ej så snart åter till liv.
En vanartig gosse bland mina medkonfirmander, som
tagit sig till att förlöjligande travestera psalmverser och
därmed sårat några kvinnliga kamraters känslor, blev utan
vidare för det året skild från nattvardsskolan. »Jag
varken kan, vill eller får taga dig med», sade Arbman till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
