Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Världsfröjden, framhöll han, är ett rus, varunder man
är handlöst överlämnad åt fienderna och lamslås av dem.
Men fröjd i Herran giver kraft och offervilja; den är en
försmak av ’det saliga tjänandet och lovsägandet i himmelen.
Ett av hans predikoämnen lydde: »Att hafva Jesum, är den
rätta glädjekällan, att icke hafva Jesum är den rätta
sorgekällan». När han talade om det osaliga i syndatjänsten och
nådaståndets förmåner, kunde man märka, att han skulle
känna det som en stor nåd att få vara medel till att rädda
själar ur ett sådant elände och föra dem till en sådan lycka’.
Då i ett samtal någon nämnde, att en gammal präst
uppmuntrat en ixng kandidat, som första gången skulle predika, med
a!tt säga, att han hörde inbilla sig, att det var kålhuvuden,
han såg framför sig, anmärkte Arbman: »han borde i
stället bett honom tänka på, att de som han skulle predika för,
voro syndare, som behövde frälsas». Såsom sådana
betraktade Arbman själv sina åhörare. Han kände nog ej till,
men tycktes i alla fall följa den predikoregel, som en annan
av väckelsens banér förare en gång givit: »predika så enkelt,
som hade dina åhörare aldrig förr hört evangelium, och så
allvarligt, som hörde de det för sista gången». Han hördes,
bortsett från nykterhetspredikningarna, ej så ofta draga
fram enstaka synder och laster, ehuru han, när anledning
därtill gavs, ej skydde att angripa även sådana (t. ex.
otukten, girigheten och den lösa affärsmoralen, alla tre
jämtländska folksynder), blottande de förevändningar och sofismer,
varmed de pläga bemantlas. Men åter och åter vände ban
sig mot otron, syndernas synd. Människorna, sade ban,
brösta sig över, att de ej begått de eller de grova synderna,
men besinna ej vilken förfärlig synd det är, att de år efter
ar framlevt sitt liv i otro och gudförgätenhet, förhållit
sanningen i orättfärdighet och vägrat att giva Gud vad honom
tillhörer. De tänka på enskilda synder, ej på den allra
svå-’’Ernst Arbman" 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
