- Project Runeberg -  Ernst Arbman och den jämtländska väckelsen på hans tid /
152

(1923) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Erik Hasselberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

han uppvaktades av ämbetsbröder och en mängd andra,
skrev han efteråt:

»Välönskningar vankades både i bunden och obunden stil,
skrifttiga och muntliga. Hvad jag kände dervid var förödmjukelse, ja,
bestraffning, ty säger någon ett gillande ord om mitt nit, då känner jag
tydligast samvetsrösten, som förebrående förer ett alldeles motsatt
språk».

Från att framhäva sig själv eller högröstat draga
uppmärksamheten till sin person hindrade honom för övrigt
redan hans naturliga blyghet, som även gjorde, att han varken
var tellier ville vara någon sällskapsman i ordets vanliga
bemärkelse. Med denna hans egenskap sammanhängde hans
fridsamhet, som tog sig uttryck däri att han aldrig
uppträdde utmanande och att han så mycket som möjligt
undvek att reta och såra.

Ett av de mest framträdande dragen i hans sätt att
umgås med människor var försynthet och grannlagenhet. Att
uppträda påträngande och närgånget var något, som låg
honom fjärran, och när han ansåg sig böra hos någon påpeka
något av de fel, som hans skarpa blick så väl märkte, gjorde
han det aldrig i hånande och förlöjligande ton. Men ej teg
ban, när ban kände det som en plikt att tala, och hans
försynthet hindrade honom ej att med bestämdhet säga ifrån,
när så fordrades, t. ex. när det gällde hans ämbete. Ett
exempel härpå må anföras.

En domare, känd för sin gudlöshet och rent av
hänsynslösa råhet, skulle hålla ting inom Sunne tingslag, och
Arbman reste till tingsstället för att hålla den lagstadgade
tings-predikan. »Läsarprästen» — det vedernamn, bemälde
domare plägade använda om Arbman — möttes av ohövlighet
och isnäsor från domaren. Men A. förvånade honom med
att mycket bestämt förklara: »jag är inte häradshövdingens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcearbman/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free