Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Den fysiska styrka, som för Arbman möjliggjorde hans
ansenliga arbetsprestationer, avspeglade sig ock i hans
utseende. Den högresta, smarta och dock starkt byggda
ynglingagestalten vittnade om kraft och hälsa. Intrycket av
ungdomlighet och viljekraft ökades genom spänstigheten av
hans gång och rörelser såsom ock av det rika, vågiga,
kastan-j ©bruna håret, som aldrig hann gråna. Ansiktet, som
företedde ett antal små rynkor, verkade väderbitet, vad det ju
ock i viss mån var. Blicken kunde någon gång vara sträng,
ofta sorgsen, men var mestadels idel godhet och vänlighet.
Arbman hade haft rätt att säga med avseende på sina
ämbetsbröder i den del av landet, där han utövade sin
gagnande verksamhet: »jag har arbetat mer än de alla». Men
ban kunde ock med sanning tillägga som aposteln: »av Guds
nåd är jag vad jag är».
Till Arbmans älskvärdaste egenskaper hörde hans
mildhet i omdömen. Han sade gärna ett gott ord, där ban med
fog kunde göra det. Jag minns, huru en gång, då man talade
om en för sitt kall föga nitisk präst, Arbman inföll: »men i
en sak var ban duktig: i latin». Han ville tydligen, att man
vid värdeomdömen oim personer ej skulle framdraga endast
felen, utan även förtjänsterna. Och till de vanarter, ban
allraminst tålde, hörde småsinne och lumpenhet,
som skulle fara hem. Några gubbar slogo sig då ihop kring ett bord, och
flaskan kom fram. I detsamma kom prosten oförmodat genom rummet;
han hade vänt om för att hämta något, som blivit glömt. En av gubbarna
tog då flaskan och försökte oförmärkt gömma den bakom sig. Men
prosten såg det och stannade. »Nej», sade han allvarligt, »göm inte
undan brännvinet, därför att jag kommer. Vill ni ha det, så inte gör
det någonting till eller ifrån om jag ser det». Det var märkvärdigt —
om han hade givit oss en riktig »skrupens», så tror jag inte att det
skulle ha gjort sådant intryck pä oss som de där få orden gjorde.
Någon riktig supning blev det inte den gången, åtminstone inte för många
av oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
