Ernst Arbman och den jämtländska väckelsen på hans tid / 173 (1923) Author: Carl Jonas Erik Hasselberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

växlande det kunde vara, var dock aldrig banalt, och så väl
i samtal som sällskapslekar skärmytslades med kvicka infall
och uddigt skämt. Litet var sökte härvid dra sitt strå till
stacken. Men den tongivande var otvivelaktigt — så länge ban
var med — Janne Tirén. Han skötte fiolen, då det musicerades,
och ritstiftet, då det lästes högt, i det han illustrerade
någon scen, som framställdes i boken, vare sig den var av
Cooper eller Fouqué, Björnson eller Dickens. Hans lågande
konstentusiasm, flödande talgåva och glädtiga, sangviniska
temperament livade oss andra och väckte vårt intresse
för det, som hänförde honom själv.

Utsikt vid Sunne prästgård Efter akvarell av J. Tirén, som äges av d:r C. J. E. Hasselberg.

Även om somrarna vistades jag såsom barn och yngling
långa tider i Sunne prästgård. Jämväl då ljöd sången ej
blott inomhus utan ock utomhus vid de flammande eldarna,
då enbuskar och skräpande rishögar brändes på
lövskogsklädda stränder eller vid de längre och kortare båtfärder,
som stundom ägde rum; dylika båtfärder, företagna, då dagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>