Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
hon, Elsa, vad hon var, förnämligast genom den ledning och uppfostran,
hon fick i A—-s hem?
Elsa var den förnämsta hjälpen vid skötandet av alla de sju barnen.
Hon hade mycket gott förstånd, äkta kvinnlig och fin uppfattning och
stor ömhet för barnen, utan anlag att skämma bort dem. Föräldrarna
kunde tryggt lämna huset i Elsas och Märtas vård, om de, som stundom
hände, tnåste resa bort på några dagar. Under Rätanstiden följde t. ex.
fru A. stundom med på resorna till Berg och Klövsjö. (Hon var
skicklig i att förfärdiga de då brukliga, ofantligt stora brudskrudarna,
varför hon anlitades att pryda och kläda brudar vid förefallande
bondbröllop). Elsa kunde knappt överträffas i konsten att med omtanke och
kunnighet sköta ett hushåll, och hon ersatte därigenom rikligen vad som
felades henne i fråga om kroppskrafter. Hon var liten och spenslig
och ihade svagt bröst. Men hon var skicklig i sömnad och alla
hushållssysslor. Vem kunde stryka prästkragar bättre än Elsa? Vem
kunde packa en kappsäck som hon? Och när Märta och Elsa skötte en
tvätt, då ikunde man vara viss om att allt, som skulle vara vitt, var som
snö, och att dukarna voro manglade med minutiös noggrannhet. Sådant
behövde matmodern aldrig bekymra sig om.
Den goda lyckan i fråga om tjänare tycktes vilja komplettera
uppsättningen genom en utmärkt husbondedräng. Första året Arbman var
i Ratan, tog han i sin tjänst en ung man, Kristen Sundvisson, som sedan
egentligen aldrig var skild från hans hus. Även Kristen hade alla en
trotjänares förträffligaste egenskaper. Pålitlig, ordentlig, försynt, jämn
och duglig i arbetet, var han i hög grad egnad att förhöja hemmets
trevnad, i synnerhet som han därtill, trots sin tystlåtenhet, var en stor
humorist. Pä barnen verkade han som en magnet och sågs vid arbetet
ofta ha någon av dem bredvid sig, antingen ridande på hästen, som
skulle vattnas, eller åkande på ett hölass. Eller ock gick någon av de
större, försedd med en liten lie, med honom på slåttern.
Aldrig hörde barnen under sitt förtroliga umgänge med tjänarna ett
ord, som de inte bort höra. Tonen i huset var given och iakttogs.
Skulle en tillfälligt anställd person dristat uttala en svordom eller ett rått
"Ernst Arbman"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
