Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
vågar fasthålla, att allt kommer från Gud, och då, enär jag
hörer Honom till och eger mina synders förlåtelse, allt skall
för mig samverka till det bästa, o, låtom oss då icke gråta,
utan hellre lovsjunga». Och den 25/2 1896 skriver han till
densamma: »Du bör veta, att jag, oaktat stundtals och vissa
dagar svårt plågad, dock har mellanstunder av lindring,
nästan plågfrihet, ävensom att mina nätter äro långt ifrån
sömnlösa, ehuru jaig sover »i repriser». Likaså kan jag säga,
att till det inre har jag det heldre ljusare än förr. Han,
som lagt bördan uppå, hjälper ock att bära den. Lyckligt,
att jag i all min uselhet och klentrogenhet, dock alltifrån
sjukdomens utbrott har ifått nåd att taga den såsom ifrån
Gud, samt vågar tro, att den på idet hela var nödvändig och
till slut kommer att lända mig till godo. Således: var vid
gott mod i anseende till mig. Överlämna mig i din bön till
Herren».
Man märke, att dessa trosstarka ord talades av en
sjukling, som redan 2V-2 år lidit av sitt onda och vars plågor voro
av det mest tålamodsprövande slag! Mitt i sin nöd ville han
uppmuntra och trösta de sina och ville ej, att de skulle för
hans skull lida alltför svårt.
Under en plågsam natt hörde en hans dotter honom
uttala bl. a. följande ord, som avspegla hans inre kamp och
strid.
»Ja, ja, Herren är god, Herren är god–Herre Jesu, jag kryper
in till dig–ja, jag är trött–trött liksom att leva.–Han
är så underlig den käre Herren! Efter oväder kommer ljuvlig
väderlek, efter regn låter Gud solen skina». — — »Fienden försöker nog
rycka mig ur hans hand–men om jag vågade tro, att han är stark
nog att (hälla mig fast.... Herren lever, Herren lever och han är min
tröst. . . . Han stöter icke bort — välsignad vare han!»
Så höll han ut i sin hårda kamp till det sista. Och det
förhåller sig förvisso så som hans äldste son Johannes i sitt
sista brev till sin döende fader yttrade: »mörk och stormig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
