Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beväringsklasserna samtliga utgjorde ett enda uppbåd,
hindrade detta icke krigsstyrelsen att använda erforderlig del
däraf för 1. linien och återstoden för den 2., under det
att indelningen af beväringen i tvenne uppbåd gör det
omöjligt att använda några ur 2. uppbådets årsklasser
för 1. liniens behof. Uppbådsindelningen har också icke
tillkommit på militära skäl, utan allenast för att icke
betunga beväringsmännen af de äldre årsklasserna mer än
nödtorften ovillkorligen bjuder, och detta så i fred som i
krig. Andra uppbådet är nämligen i fred befriadt från
skyldigheten att anmäla flyttning och bortovaro från hemmet
under längre tid än två månader och bör i krig ej inkallas
förr, än den fullt öfvade delen af första uppbådet inom
samma trakt utgått.
Sättet för krigsfolkets anskaffning eller härarnes
rekrytering har växlat mycket under tidernas lopp liksom
äfven det härmed nära sammanhängande förhållandet mellan
hären i fred och hären i fält, eller såsom man vanligen
uttrycker sig, mellan hären på freds- och fältfot. I äldsta
tider, då krigen voro verkliga folkkrig, hvilka fördes för
tillgodoseendet och bevarandet af nationens lifsintressen,
utgjordes härarne under fälttågen af hela den vapenföra
befolkningen eller så stor del däraf, som det ifrågavarande
krigsföretaget betingade. Någon särskild utbildning eller
öfning i krigets värf erfordrades ej. Under fred funnos ej
heller några stående trupper, om man ej såsom sådana
räknar de mer eller mindre fåtaliga följen, hvilka omgåfvo
konungarne och stormännen, folkhärens anförare under krig.
Detta var den renaste tillämpningen af allmänna
värnplikten eller alla krigsdugliga fria mäns skyldighet, och, märk
väl, äfven rättighet att deltaga i landets försvar.
Under en långt senare tid — slutet af 17. och hela
18. århundradet — hade förhållandena ändrats därhän, att
konungarne och furstarne i allmänhet började och förde
krigen mera för sina enskilda än för folkens intressen. För
dessa krigståg användes uteslutande värfvade — åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
