Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra den anmärkningen, grundad på alla
officerares af stora arméen enstämmiga yttrande, att
drabbningen vid Siikajoki ingalunda företogs med
vårt general-befäls vilja ocb afsigt, utan att vi
blefvo dertill tvungne, på det sätt, att då
Ryssarne hastigt förföljde oss, och vi, efter
vanligheten, erhöllo befallning att draga oss tillbaka,
hindrades sådant af vår stora tross som var
frånspänd, och omöjligt nu i hast kunde fås undan.
Vi blefvo derföre nödsakade att försvara oss,
hvilket, genom så väl befälets som truppens
brinnande längtan att få mäta sig med fienden,
utföll till vår stora fördel, samt lemnade bevis
på, att Ryska hären i Finland icke var så
oöfvervinnerlig, som vårt general-befäl synes hafva
förmodat. Också var det en orsak till
segern, att Adlercreutz, som ostridigt hade mycken
personlig tapperhet, fick tillåtelse att efter
sitt godtfinnande leda striden.
Den 1 Maj utfärdade grefve Klingspor en
proklamation och uppmaning till Österbottens
allmoge, att lemna hären allt nödigt biträde, och
att, som orden lyda: en hvar i sin mån
tillfoga fienden all den skada och afbräck, ”som
ni, från urminnes tider kände tappre Österbottningar,
honom tillfoga kunnen.” Hvar och en
som kände Finska nationens stora tillgifvenhet
för sin konung och sitt land, gjorde sig i
anledning deraf de gladaste förhoppningar, och
väntade nu kraftfullare åtgärder, hvilka icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
