Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sade: ”Jag ville önska du vore långt
härifrån.” — Och ankorna beto honom, och
hönsen hackade honom, och pigan, som skulle ge
kreaturen mat, sparkade till honom med
foten.
Då sprang han sin väg och flög öfver planket.
De små fåglarna i buskarna foro förskräckta
upp. ”Det är för det jag är så rysligt
ful,” tänkte ankungen och höll igen ögonen,
men fortfor icke desto mindre att flaxa
allt längre och längre bort. Och så kom han
ut i det stora kärret, der vildänderne bodde.
Här låg han hela natten, ty han var så
trött och sorgsen till mods.
Om morgonen flögo vildänderna upp. De
sågo på den nya kamraten. ”Hvad är du för
en?” frågade de och ankungen vände sig åt
alla sidor, helsande så godt han kunde.
”Du är förunderligt ful,” sade vildänderna.
”Men det kan då egentligen göra oss detsamma,
bara du icke gifter dig inom vår familj.”
Den stackarn! Ingalunda tänkte han på giftas.
Han var nöjd om han fick ligga der i
vattenpussen och sörpla i sig litet vatten.
Det låg han nu i tvenne dagar. Då kommo
der tvenne vildgäss, eller rättare vildgåsar,
ty de voro tvenne hannar. Det var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
