Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sin höna. Och katten, som hon kallade
Måns, kunde skjuta rygg och spinna; han
gnistrade till och med; men då skulle man
stryka honom emot håren. Hönan hade mycket
små, låga ben, och derföre kallades hon
Pulla-Lågben. Hon värpte goda ägg och derföre
höll gumman af henne, som hade hon varit
hennes eget barn.
Om morgonen märkte man genast den främmande
ankungen; då började katten att spinna,
och hönan att kackla.
”Hvad är det för slag?” sade gumman och
började se sig omkring; men hon såg icke
rätt väl och så trodde hon att ankungen var
en fet anka, som hade kommit vilse. ”Det
var en rar fångst,” sade hon. ”Nu kan jag
få ankägg. Bara det icke är en ankbonde!
Det är hvad vi skola pröfva.”
Och så blef ankungen antagen på prof i
tre veckor, men det blef intet ägg af. Och
katten var herre i huset och hönan var fru,
och alltid sade de: ”vi och verlden,” ty de
trodde att de utgjorde halfparten af verlden
och den bästa delen deraf, till och med.
Ankungen tyckte, att man också kunde hafva en
annan mening, men det tålde hönan icke.
”Kan du värpa ägg?” frågade hon.
”Nej.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
