Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin egen bur samt frihet att spatsera ut två
gånger om dagen och en gång om natten.
Han fick tolf tjenare. Alla hade de ett
silkesband om benet på honom och höllo väl fast.
Det var just ingen glädje med den stora
upphöjelsen.
Hela staden talte om den märkvärdiga fogeln,
och om två mötte hvarandra, så sade den
ena: ”Näk” ... och den andra sade: ”gal!”
och så suckade de och förstodo hvarandra.
Och elfva borgarbarn blefvo uppkallade efter
honom; men ingendera af dem hade en enda
sångton i strupen.
En dag kom ett stort paket till Kejsaren.
Utanpå stod skrifvet: Näktergal.
”Der ha vi nu en ny bok om vår berömda
fogel,” sade Kejsaren. Men det var ingen
bok; det var ett litet konststycke som låg i
en ask, — en konstgjord näktergal som skulle
likna den lefvande. Den var, öfverallt, fullsatt
med diamanter, rubiner och saphirer.
Så snart man drog på en fjäder, kunde konstfogeln
sjunga ett af de stycken, som den verkliga
sjöng, och så gick den lilla näbben upp och
ned och glänste af guld och silfver. Kring
halsen låg ett litet band och på det stod skrifvet:
”Kejsarens af Japan näktergal är ringa mot
Kejsarans af China.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
