- Project Runeberg -  Bland hederligt folk /
4

(1889) [MARC] Author: Janne Damm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4
kände han sig stå ensam och utan mål midt ibland
dessa, en nedtryckande känsla af tomhet bemägtigade
sig honom, en nedslående förnimmelse af att han var
helt och hållet öfverflödig här i verlden.
Han vågade icke tro på kärlek, ty en inre stämma
sade honom att om han var den dummaste, den fulaste
karl på jorden, så skulle snart sagdt hvilken som
helst snillrik och skön ungmö vilja gifta sig med —
hans fideikommiss. Han såg mödrarna lägga ut sina
snaror för honom och döttrarna tyckes icke hafva
något emot att tjena som lockbete, under det fäderna
öfverhopade honom med bjudningar och andra artig-
heter för att draga honom till sitt hem. Det var
omöjligt för honom att föreställa sig att allt detta
skedde för hans egen skull, han såg ju huru fäder,
mödrar och döttrar sågo öfver axeln andra unga män,
hvilka visst icke stodo efter honom i personliga egen-
skaper och talanger, men icke fått sin plats så högt som
han på samhällsstegen.
Han hade alltför mycken karakter för att störta
sig i utsväfningar och dessutom voro hvarken hans
smak eller lynne egnade härför.
I dyster sinnesstämning satt han i en aflägsen
del af den herrgården tillhörande vidsträckta skogen;
den under de lummiga bokkronorna rådande skuggan
harmonierade med mörkret i hans själ.
— Är väl detta lifvet värdt besväret att lefva?
— mumlade han, under det ett bittert leende gled
öfver det vackra ansigtet. — Det har måhända sina
behag för den, som brottas dermed, men det är sanner-
ligen en ödemark för den, för hvilken det hällt ut sitt
ymnighetshorn, och som icke ens behöfver sträcka ut
handen för att komma i åtnjutande af dess håfvor.
Han drog en djup, tung suck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:22:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hederfolk/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free