Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Omöjligt! — skrattade värdshusvärden. — Han
har varit här många gånger och jag har aldrig sett
honom som nykter lemna gästgifvaregården. Sista
gången han var här var det dock mindre underligt att
han blef full, ty han tog ju afsked med sina supbröder.
— Var giefven med äfven i detta sällskap? —
frågade baronen.
— Visst icke. Sedan de andra studenterna rest
hem till Lund igen gick Calle Berglund ut i skogen
för att sofva en stund. När han kom derifrån var
han åtföljd af grefven, som bjöd honom på sexa och
hade ett längre samtal med honom. När han reste
var han fullkomligt tillnyktrat och såg så belåten ut
som en fullmåne, med livilkcn han för öfrigt har en
omisskännelig likhet.
Värden skrattade högt åt sitt eget infall. Det
adliga herrskapet fann förunderligt att man kunde finna
någonsomhelst likhet mellan fullmånen och magister
Berglund.
— Hörde ni hvad den herrgård hette, dit herr
Berglund skulle begifva sig? — frågade baronen.
— Det minnes jag verkligen icke så noga, — sva-
rade gästgifvaren, — men han skulle bli informator
för en ung baron, hvars far förut bott i. Skåne och
som önskat få en skånsk student till huslärare.
— Hans namn?
- Det minnes jag verkligen icke, ty det var mig
fullkomligt obekant liksom den herrgård, der han skulle
tjenstgöra.
— Och denne Berglund var en halftförsupen stu-
dent, säger ni? — frågade baronen, hvars förvåning
mer och mer ökades.
Detsamma var förhållandet med hans fru och
dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
