Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
— Om jag kunde tro på gamla sagor, — inföll
baronen i samma upprymda ton som förut, - så, skulle
jag tro att vi upplefvat ett sagoliknande äfventyr.
Antingen har en prins ifört sig studenthamn eller också
har en student medels en af en fé tillberedd troll-
dryck kommit oss att hos honom se egenskaper, som
utöfvade sin tjusande verkan så länge förtrollningen
räckte. Förmodligen skulle slöjan fallit från våra ögon
om den förunderliga menniskan stannat längre qvar
hos oss.
— Jag tror nästan att du har rätt, — förmenade
friherrinnan, — någon annan förklaring är knappast
tänkbar. Hvad menar du, Augusta?
– Jag menar att om denne man ytterligare om-
gifves af ett sagoartadt skimmer, så är han en högst
märkvärdig personlighet, — svarade den unga flickan
rodnande.
— Du har rätt, — bekräftade baronen, — denne
unge man tyckes vara en sann sagohjelte. Jag hade
visserligen icke ämnat att uppehålla mig något i Lund,
men nu känner jag verkligen lust till att dröja der
några timmar för att taga reda på hvad denne Galle
Berglund i sjelfva verket är för en gynnare. Jag är
dessutom skyldig min gamle vän, professor Ström, ett
besök för att tacka honom för det han rekommen-
derat mig den hygglige informatorn. Äro damerna med
härom ?
Båda svarade jakande. Äfven de brunno af ny-
fikenhet efter att .få gåtan löst.
De voro trötta af resan och gingo derföre tidigt
till sängs, Augusta med temlig visshet om att hon
skulle drömma om Calle Berglund, den förunderliga
dubbelmenniskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
