Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ringen bief synlig och de tre åkande observerade att
äfven ridspöet var prydt med tindrande juveler.
— Jag nödgas nu taga afsked, mitt herrskap, —
sade han och höll ett ögonblick hästen inne, — jag
måste fortsätta.
— Edra studier? — afbröt honom baronen ironiskt.
— Unge man, ni tar er bestämdt bättre ut på häst-
ryggen än på predikstolen . . . Det är ett förträffligt
djur ni rider, ädlaste ras. Hvem tillhör det?
Fredrik qväfde orden “mig sjelf“ och svarade:
— Jag har lånat det af en bekant godsegare.
— Ni tyckes hafva fint umgänge. Det är heller
icke att undra på. Kanske af den rike grefve Hag-
sköld på Kronborg?
— Ja, det är hans häst, — svarade Fredrik san-
ningsenligt.
— Hans ridspö med? — frågade fröken Augusta
naivt.
— Det förstår sig, — svarade Fredrik otvunget,
— häst och ridspö följas åt.
Han skulle visserligen gerna velat ännu en stund
rida bredvid vagnen för att njuta af den älskades åsyn,
men han insåg att detta vore taktlöst när friherrinnan
vänligt sade:
— Det är orätt af oss att längre uppehålla er,
herr Berglund. Yi köra också för långsamt.
— Jag ber tusende gånger om förlåtelse, nådigaste
fru friherrinna, — svarade Fredrik något förlägen, ty
han insåg att han brutit mot etikettens fordringar,
hvilka en verldsman aldrig får glömma. — Återseendets
glädje . . .
— Det är bra, herr magister,* — afbröt honom
baronen, — det var rigtigt roligt att få råka er. Men
våra vägar gå ju åt olika håll och vi måste derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
