Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
— Vågar jag bedja ers majestät om närmare
förklaring, — stammade han, — min dotters rykte . . .
- Skadas visst icke af att hon gynsamt upp-
tager grefve Blomkronas hyllning.
Baronen drog lättare andan.
Kungen smålog och vände sig till en annan af
sina gäster.
Augusta Kronstjerna hängaf sig snart helt och
hållet åt njutningen af festens glädje. Hon mottog
de unga ådlingarnes hyllning som om hon egde berät-
tigade anspråk på denna, hon hade ett tjusande leende,
en vänlig blick, ett qvickt infäll åt alla, utan att dock
föredraga någon framför de andra. Huru mycket hon
än njöt af stundens fröjd, så var det henne dock
omöjligt att qväfva begäret efter att inom sig anställa
jemförelse mellan dessa hofmän och den ofrälse infor-
matorn. I, som en gång älskat, och I, som ännu
älsken, I veten till hvems förmän denna jemförelse
utföll. Men liksom för att bestraffa dessa tankar
sade hon till sig sjelf:
— Han heter dock Berglund och här är icke hans
plats.
Nästan omedvetet tilläde hon :
— Han för sig dock som en adelsman.
Som en adelsman förde sig också den unge grefve
Blomkrona, hvilken i sällskap med hennes bror, diplo-
maten, närmade sig henne för att bjuda upp till första
valsen, inklinationsdansen. Båda tänkte i detta ögon-
blick på sommarbalen, då den ofrälse informatorn i
adliga later visat sig som de högförnäma kavaljerernas
jemlike. Grefve Blomkrona var dock allt för stolt för
att erkänna detta, efter hans förmenande var det blott
en fm fernissa, som dolde plebejens simpla inre. Det föll
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
