Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Det är en skön syn att se tvenne -älskande i ung-
domens vår smeka hvarandra, man tänker då ovilkor-
ligen på den högsta lycka jordelifvet erbjuder, men
ännu skönare är det att se tvenne makar, hvilka
under ett långt lif lärt värdera hvarandras goda egen-
skaper, i ålderdomen smeka hvarandra med samma
glöd som de gåfvo och mottogo den första kyssen.
Yid åsynen häraf tror man sig se en skymt af him-
lens salighet, der den eviga kärleken är en renare
fortsättning af den jordiska.
En inre stämma sade Augusta att en sådan lycka
icke förestode henne om hon blefve grefve Blomkronas
maka. Om deremot . . .
Hon vågade icke tänka längre.
Med tungt hjerta begaf hon sig tillbaka till sitt
rum. Hon insåg att det uppskof, som för dagen lem-
nats henne, icke skulle blifva långvarigt.
Och hon hade rätt.
Föräldrarne voro outtröttliga uti att lofprisa den
unge grefvens lysande egenskaper, denne hade en
trogen vän och bundsförvandt i den unge diplomaten,
som tycktes hafva brådt om att få förlofningen i stånd.
Den gode konungen och den goda drottningen voro
nyfikne efter att erfara hvad verkan deras, välmenta
ord utöfvat. Båda skulle hafva känt sig sårade om det
icke blef något af ett giftermål, för hvilket de intres-
serade sig.
En dag sade konung Oskar till den unge gardes-
löjtnanten :
— Huru går det, herr grefve, får man snart nöjet
gratulera er?
— Ännu icke! — svarade grefven förlägen.
— Det är bestämdt er egen skull, — fortfor kun-
gen leende, — ty mina gardesofficerare riskera icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
