- Project Runeberg -  Bland hederligt folk /
151

(1889) [MARC] Author: Janne Damm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151
Edra föräldrar önska denna förbindelse, konungen har
sjelf till dem framfört grefve Blomkronas begäran om
er hand, de hafva naturligtvis med glädje svarat ja,
och jag har icke kunnat neka mig nöjet att vara den
första, som lyckönskar er. Räck mig er panna!
Mekaniskt sträckte den unga flickan upp hufvudet.
Drottningen tryckte en kyss pä den snöhvita pannan,
men spratt lätt till när hon kände huru kall denna
var. Hon tillskref det dock en naturlig sinnesrörelse.
— Jag lemnar er nu, sedan jag framfört mitt
ärende, och hoppas att om en stund få se er dernere.
Det skulle mycket förvåna mig, om ej grefve Blom-
krona, ledd af kärlekens instinkt, kommer hit om en
stund för att trycka den första kyssen på edra jung-
fruliga läppar ... Är det väl den första? — tilläde
hon skälmskt och med ett fint leende. — Den saken
pläga de upga helst afgöra mellan fyra ögon.
Med dessa ord aflägsnade sig dén höga damen,
fullt öfvertygad om att hon lemnat efter sig en lycklig
fästmö. När hon åter kom ned i salongen berättade
hon för de dervarande att saken var alldeles afgjord
och att Augusta upprörd men glad mottagit hennes
lyckönskan.
Sedan Augusta hemtat sig insåg hon att hennes
öde var beseglgdt, att allt motstånd var förgäfves.
Hon måste med glad uppsyn tömma den bittra kalken,
hon vågade ju icke låta någon läsa i sitt hjertas djup.
I lon anropade all sin anborna stolthet för att intala
sig sjelf att kärleken till den ofrälse magistern var
henne ovärdig, att hon var skyldig sig sjelf, sina för-
äldrar, sitt stånd att träda i äktenskap med en man,
som i börd var hennes jemlike. Och dock kunde hon
ej underlåta att, när hon i sin af blixtrande juveler
prydda drägt af dyrbaraste siden lemnade sitt rum för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:22:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hederfolk/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free