Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
förtviflade om att finna någon verldig lycka i lifvet,
att blifva älskad för sin egen skull. Han vämjdes
vid fjesk och smicker, anseende dem blott vara ytt-
ringar af egennytta, och han kände sig olycklig midt
i den verld, som afundades lians lycka. Då erbjöd
sig för honom ett tillfälle till att praktiskt pröfva
om han hade något värde. Prinsen, eller låtom oss
hellre säga: grefven, fideikommissarien och millionären,
iförde sig en afsigkommen students hamn, tog anställ-
ning som informator i ett högadligt hus och fann der
till sin outsägliga glädje en ädel qvinna, som åt den
förmente ringe husläraren skänkte sitt hjerta, som
älskade honom för hans egen skull, som ingen aning
hade om hvem han i verkligheten var . . . Kan du
förlåta mig, Augusta?
Hon såg honom öppet i ögonen.
- Är du denne sagoprins?
— Ja.
— O, jag drömde en gång något sådant, men
jag vågade ej tro på dess verklighet. Heter du då
icke Calle Berglund?
- Nej.
— Ditt rätta namn?
— Fredrik Hagsköld.
— Den rike grefven och fideikommissarien?
— Just han.
— Och din far bagaren?
— Han har gifvit lifvet åt den rätte Calle Berg-
lund, som i dag skall prestvigas för att sedan till-
träda ett pastorat, hvilket jag har att bortgifva och
som just var ledigt.
— Jag känner honom till hälften: en smula af-
sigkommen ?
— Har varit, men står nu åter på fotterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
