Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
— Nä, jag får väl då i dag se huru gynnaren ser
ut . . . Låfcom oss nu gå in. Ora Augusta tycker om
er, så må ni taga henne; jag är ingen grym lär, men
om hon föredrager grefve Blomkrona, så har ni intet
att förebrå mig.
- Det förstår sig, — svarade Fredrik Hagsköld
leende.
De båda herrarne återvände till salongen.
- Mitt herrskap, — sade baronen, — vi hafva
utan att veta af det upplefvat ett äfventyr, som er-
inrar om de sagor vi så gerna hörde berättas i vår
barndom och hvilka då öppnade våra barnasjälar lör
lifvets poesi. Vi hafva haft en sagohjelte ibland oss,
utan att känna honom.
Och nu berättade han för de förvånade åhörarne
hvad Fredrik Hagsköld nyss meddelat honom, dock
utan att nämna något om dennes frieri. Han ansåg
detta böra uppskjutas till ett annat tillfälle..
Den lille Gustaf förstod sig dock icke pä sådan
grannlagenhet. Han var alldeles utom sig af glädje.
Han sprang omkring i rummet, hoppande och sjungande.
Slutligen ilade han bort till systern och lättade hennes
hand.
Nu behöfver du icke längre dölja huru mycket
du håller af magistern, Augusta ! — utropade han. -
Jag har skrifvit det till honom, men ingen tick se
brefvet. Icke sant, magister?
Han begagnade af gammal vana denna titel.
— Hvad har du skrifvit? — Irågade ladern strängt.
— Jag skref att Augusta hellre ville kyssa ma-
gistern än hon kysste grefve Blomkrona, — svarade
barnet okonstladt och alla skrattade ovilkorligen.
— Talar Gustaf sanning? — Irågade grefve Blom-
krona med en verldsmans sjelfbeherskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
