Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormbyn hade drivit förbi. Solen skälvde åter
het och lagunen låg på nytt som en spegel. Men
luften var klibbig som gummi och dess tyngd
tycktes lägga sig över lungorna, så att det blev svårt att
andas.
»Har ni hört nyheten, Toriki?» frågade
Huru-Huru. »Mapuhi har hittat en pärla och en sådan
som aldrig förr fiskats upp på Hikueru, ja inte
i hela världen en gång. Mapuhi är ett nöt. Och så
är han skyldig er pengar. Kom ihåg, att jag var
den förste, som talade om det för er. Har ni litet
tobak?»
Toriki gick upp till Mapuhis rishydda. Han var
en man som förstod sin sak, men för övrigt ganska
dum. Helt vårdslöst betraktade han den underbara
pärlan — bara ett enda ögonblick — och stoppade
den så i fickan.
»Du har tur», sade han. »Det är en vacker pärla.
Du skall få kredit hos mig.»
»Jag vill ha ett hus», började Mapuhi förvirrad.
»Det måste vara sex famnar . ..»
»Sex famnar i helvete», var köpmannens svar. »Du
betalar dina skulder, det är allt vad du har att göra.
Du var skyldig mig tolvhundra Chilidollars; det är
du inte längre nu. Vi äro kvitt, och dessutom får
du kredit på tvåhundra. Om jag lyckas sälja
pärlan bra, när jag kommer till Tahiti, ökar jag på ett
hundra till . . . det blir tre hundra. Men kom ihåg,
bara om jag får det pris jag vill. Jag kan ju
förlora på den också.»
Mapuhi lade armarna i kors och böjde sorgset
huvudet. Han hade blivit rånad på sin pärla. I
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
