Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Valtanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom då hit till mig», svarar Bulin, »ty mitt
vapen är endast en stackars klubba och efter vad
du säger kan den inte motstå dig.»
Gruppen omkring honom skingrades, och John
Starhurst stod ensam, ansikte mot ansikte med Bulin,
som lutade sig mot en väldig, knotig stridsklubba.
»Kom hit, missionär, och försök att besegra mig»,
ropade Bulin utmanande.
»Ja, som jag här står vill jag gå emot er och
besegra er», svarade John Starhurst, i det han
omsorgsfullt torkade sina glasögon, innan han gick
fram mot Bulin.
Denne lyfte klubban och väntade.
»För det första har ni ingen nytta av min död»,
börjar Starhurst.
»Jag lämnar svaret åt min klubba», genmälde
Bulin.
Och på varje argument gav han samma svar,
medan han samtidigt bevakade missionären så att
han inte skulle springa på honom under den lyftade
klubban. Och då förstod John Starhurst äntligen,
att döden väntade honom. Han gjorde intet försök
att slingra sig undan. Barhuvad stod han i solen
och bad högt, den mystiska skepnaden av den
oundviklige vite mannen, som med bibel, kulor eller
rombuteljer ständigt trängt in till den häpnande
vilden i hans eget hem. Så stod John Starhurst
i Bulins av Gatoka bergfästning.
»Fader, förlåt dem det, ty de veta icke vad de
göra», bad han. »O, Herre, hav förbarmande med
Fidji. Se i nåd till Fidji. O, Jehovah, hör oss för
Hans skull, Din ende Sons, Honom som du offrade
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
