Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Yah! Yah! Yah!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så småningom voro de tre skonarna fyllda med
kopra och snäckor, och då kallade de tre skepparna
och styrmannen oss tillsammans. De sade att det
gladde dem att vi fått vår läxa, och vi sade för
tiotusende gången att vi voro ledsna över vad vi
gjort och att vi aldrig skulle göra om det. Ännu
en gång strödde vi sand på våra huvuden. Då sade
skepparna att allting skulle vara glömt, men för
att vi inte skulle glömma, skulle de skicka oss
något trolltyg som skulle lära oss att aldrig bära hand
på en vit man. Återigen skrattade styrmannen ’Yah!
Yah! Yah!’. Så landsattes sex av de våra, som
vi trott döda för länge sedan, skonarna hissade
segel och styrde kurs på Salomonsöarna.
»De sex, som sattes i land, voro de första, som
föllo offer för den trolldom skepparna hotat med.»
»En svår sjukdom kom ibland er», avbröt jag,
ty jag kände till den där trolldomen. Skonaren hade
haft mässling ombord och de sex fångarna hade
med flit utsatts för den.
»Ja, en svår sjukdom», fortfor Oti. »En mäktig
ond ande. Inte ens de äldsta av oss hade hört
talas om någonting dylikt. De av våra präster, som
ännu levde, dödade vi därför att de inte kunde
fördriva den onde anden. Sjukdomen spred sig med
hast. Jag sade att vi voro tiotusen som stodo
sammanpackade på sandbanken. När sjukdomen
lämnade oss, återstodo endast tre tusen. Och efter som
vi gjort kopra av alla våra kokosnötter, kom också
hungersnöden.
»Han skotten», sade Oti till sist, »vara en sjuk
hund med många loppor, och vi inte rädd honom.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
