Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ena efter den andra att sakta smyga sig i väg
föröver.
Mc Coys ansikte lyste av barnslig glädje, när
han steg ner från kajuttaket. Varje spår av myteri
var försvunnet. Ja, det var som om det aldrig hade
varit något tecken därtill — det fanns intet rum för
sådant i den välsignade värld där han levde.
»Ni hypnotiserade dem», grinade mr Konig åt
honom och talade med undertryckt röst.
»Det är präktiga gossar», var hans svar. »De ha
godt hjärta. De ha haft hårda dagar, de ha arbetat
hårdt, och det komma de att göra ända till dess
det är slut.»
Mr Konig hade inte tid att svara. Han ropade
ut sin order, gastarna riktigt sprungo för att
fullgöra dem, och Pyrenees föll sakta av, tills hon
kunde hållas i kurs rakt på Makemo.
Vinden var mycket svag och efter solnedgången
mojnade den nästan helt och hållet. Det var
outhärdligt varmt och både för- och akteröver försökte
besättningen förgäves att få en stunds sömn.
Däcket var för hett att ligga på, och de giftiga gaser,
som stego upp ur springorna, kröpo som onda andar
omkring hela fartyget, stulo sig in i näsborrar och
luftstrupar och kommo de ovarsamma att nysa och
hosta. Stjärnorna blinkade slött ned från det
skumma himlavalvet, och fullmånen, som steg upp ur
öster, beströk med sitt ljus de myriader
spindelvävs-lika rökflagorna, som krälade längs däck över
relingen, uppåt master och vant.
»Säg mig», sade kapten Davenport och gned sig
i sina svidande ögon, »hur gick det med den där
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
