Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vållade honom en häftig hostattack, men han höll
fortfarande ett stadigt tag i rattens spakar.
Pyrenees tog grund, hennes bog lyftes upp,
hon gled framåt och stannade sakta och mjukt.
Till följd av stöten lossnade ett helt skyfall av
brinnande tåg och segelduk och överhöljde dem
nästan helt och hållet. Ännu en gång stötte fartyget.
Det sköra korallrevet krossades under dess köl, och
så kom en tredje stöt.
»Hårdt över», sade Mc Coy. »Hårdt över?»
frågade han mildt en minut senare.
»Hon lyder inte mera», blev svaret.
»Det är bra. Hon svänger rundt.»
Mc Coy såg ut över relingen.
»Mjuk, vit sand. En riktigt vacker bädd.»
När Pyrenees svängde rundt med aktern från
vinden, slog en fruktansvärd massa rök och lågor
ned från bogen. Kapten Davenport lämnade ratten,
nästan kvävd. Han raglade fram till fånglinan på
den båt, som låg under låringen och såg sig sedan
om efter Mc Coy, som stod vid hans sida för att
låta honom gå först.
»Nej, ni först», ropade kaptenen, i det han grep
honom i skuldran och nästan kastade honom över
relingen. Men röken och lågorna voro så
förfärliga, att han följde tätt efter Mc Coy, hasande sig
med blödande händer nedför fånglinan. En av
besättningen, som stod i fören, kapade den utan order
med sin slidkniv. Årorna, som lågo utfärdiga,
sänktes i vattnet och båten sköt fart.
»En härlig bädd», mumlade Mc Coy, i det han
såg sig tillbaka.
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
