Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1828. den 3 Maj - Theatern - Pot-Pourri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 3 )
’ eoom^àr man repertoiren för den dramatiska
sce-; cn torde önskningarna icke blifva så motsvarade,
tiden, konstens utbildning och den nationliga
;äostan kräfva. Det är hufvudsakligt tvenne
synpunkter, hvilka här erbjuda sig för betraktaren:
. ;0 Förkärleken pyr deri Franska Litteraturens a:o
. påtagandet af sådana stjrckcnj hvilka sakna ett
vtir-. c i konstens vgon.
Den svenska skådebanan Inn anses stiftad af
Gu-taf III. Yäl räknar den sina anor än längre bort.
.spektakler uppfördes derförinnan än i Bollhuset, än
i Humlegarden. Franska och Tyska
llieater-lrup-per besökte äfven Sverge. Men det hela hade ända
cn mera nomadisk, än stående charakter. Genoin
Konung Gustafs värma för dylika företag, vann
sce-len en större omfattning och stäldes under statens
Ltskydd. Dock lick alltsammans en stämpel af
Monarkens tycke och bildning; det skulle bäraFrankst
snitt, Franska anletsdrag. Kongl. Svenska
Dramatiska Theatern, såsom den kallades, hade sin
förebild uti Theatre Fran9ais i Paris. Om vi ock med
’illig tacksamhet erkänna det varma nit och den
konungsliga uppoffring, hvarmed Gustaf III
omfattade ’Iheatern, ej mindre än vitterhelcn och de vackra
konsterna öfverhufvud, kunna vi dock icke
tillbaka-liàlla den erinring, att den uteslutande Franska
rigtning, li vilken genom hans personliga deltagande
sträcktes till allt, som låg inom det skönas herradöme,
varit för den tostcrland»k« smaken i åtskilligt
hän-scrudc menlig. Hos honom må dock mindre
klan-dras, nit ha känt otillbörlig partiskhet för den
odling, hvilken på hans tid var den högsta, den
allià–»tidc. nf|i som liade alla egenskaper af en
förförande Char is. Men du Europa nu i mer än 3:ne
decennier varit emancipcrad från förtrycket af de
Franska sånggudinnorna, så tyckes tiden ^ra inne,
att öfven i våra bygder en blick unnas åt hvad
andra länder ha att bjuda af Tiialias och Melpomenes
älskliga nöjen. Vi vilja för ingen del underkänna
,de förtjenster, hvilka äro dc Fransyska skådespelen
egna, såsom theater-efTekt, ensemble, ledighet och
qvickhet, med ett ord, allt som utgör den nyare
komediens företräde. Ingen uppskattar högre än
fi, Moliére. Regnard, Collin d’HarIeville,
Beaumar-tliais och deras jemlikar, älska vi så godt, som
nå-5011. Jemväl dc Franska sorgespelen ha förvärfvat
lig en rätt till vår partiella hyllning, ehuru vi
upp-1 rigtigt bekänna, det den tragiska sidan är, enligt vår
Isigt, den svagaste hos den Franska Vitterheten,
ifvcnsom hos all annan, hvilken bildat sig till likhet
ned den antika. Tartuffe må derföre lika väl
uppträs", som Maria Stuart, Virginia som Othello,
Spejaren som llinilia Galotti; fastmer vilja vi just ha det
tå; ty det snillrika är snillrikt i alla land och i alla
tider. Vår allmänna önskan är, att ingen
uteslutan-le smak må bli rådande; den må nu vara Fransk
eller Tysk, Spansk eller Engelsk; men ingalunda
innna vi inse rimligheten deraf, att t. ex. cn Fransk
plntthtt skall få uttränga ett Engelskt mästerverk;
filler hvarföre vi skola spisas med de mer än
medel-båttiga, ja ofta alldeles tanktomma och
andefatti-0’« lapprissaker, soin utgå ur Scribe &. C.
verkstäder, när vi likväl ha bela Europas ädlaste
konststycken a}t tillgå. En bagatell kan på en
vaudevil-lc-theatcr i Paris, ja på sjelfva Théatre Franfais,
äga intresse, blott för en liten tillfällighet, en
häntydning på dagens händelser o. s. v., utan att detta
kan vara fallet i Stockholm. Att göra Svensken till
Fransman, är bland alla förvillelser den största.
Deri förre liknar den senare endast i dårskaper.
Till lynne, till känsla, till tänkesätt, kan inga vara
hvarannan mer diametraliskt motsatta. Skulle
Svensken komma någon främling nära, vore det
Englän-darcn. Fransmannen bör alltså, till och med
mindre, än nästan hvarje annan, vara vår förebild i
det som rör känsla och fantasi. Och det oaktadt
liar Frankrike varit för vårt land lagstiftande, så i
nöjets och modernas verld, som den æsthetiska
njutningens. Men eget är det, att allt efter som detta
utifrån kommande välde småningom minskats i
vit-tcrhcten, har det vid sceniska föreställningar vidgat
sig, så alt frukterna af den vigtiga och
hälsosamma brytning, hvilken Friherre Åkerhjelm
tillväga-brugte medelst införandet af Hamlet och Maria
Stuart, numera i det närmaste allallit.
Ickedessmin-dre är det att hoppas, det den omhvälfning i
theater- väsendet och i smaken för det sköna, hvilken
åstadkommits genom den Engelska Theatern i Paris,
skall med det första sträcka sina välgörande
verkningar ända upp till det gamla Thule, hvars
inbyggare länge aktat för rof, att hemta sin daning af
Fransoserna ensamt, hellre än att utbilda sig i
öfverensstämmelse med sin natur, sina anlag, sina
historiska hågkomster.
(Forts. e. a. g.)
iI>ot«U>o«rrt.
I det musikaliska språket förstås roed Pot-pourri
en hopställning och bearbetning af serskilda, helst
kända, themata. Här deremot skola vi, utan att
derföre frånträda ordets ursprungliga bemärkelse,
filta detsamma i omvänd mening, eller såsom cn
sammanställning af mindre bekanta föremål, hvilka
intet egentligt samband äga sinsemellan; till hvilken
ända vi vilja under bemälle rubrik föra nyheter,
intressanta underrättelser och andra smärre ämnen,
snm ej föranleda till en utförligare behandling. För
denna gång meddelas följande:
= Kammarherren i’. Beskow har blifvit
inkallad till Ledamot af den förening, hvilken utgifver
/?d’«e Encyclopediquc, för närvarande Frankrikes
förnämsta litterära Tidskrift, äfvensom han blifvit
medlem af åtskilliga andra vittra och lärda samfund
i Paris. Det är således att hoppas, det man jemväl
i Frankrike skall någon gång få en rigtig
foreställning om litteraturens tillstånd i Sverge. Hittills
tyckes man i de nya Gracernas fosterland icke tagit
mera kännedom om det nuvarande Skaodien, ön om
det sagobcprisade Thule. Kär man, i en för några
år sedan utkommen Fransk GeograG, lemnade den
underrättelse, att Upsala hade ett stort och högt
trä-slott, derifrån man kunde se Östersjön.’samt en
vidsträckt insjö, benämnd Enköping: när man icke
vårdar sig, att vinna den ytligaste insigt ens i det
geografiska och topografiska af vårt land, medan
inan likväl tror sig till punkt och pricka känna hvar
enda stenskifva i Thebe och Kairo, — huru mycket
vetande i den Svenska litteraturen, hvars
märkiig-heter uti ingen skol-atlas kunna uppsökas, kan då
skäligen belöpa sig på en Fransinan? Jo, i dessa
ärendcr känner han ungefärligen så mycket, sona
om Monomotapas sällskapsnöjen. Det är bekant, att
Le Globc är, bland Tidningar som befatta sig med
bokliga konster, en af de bästa och berömdaste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
